these precious things, let them bleed
hade förresten en feel-good dröm i natt. en sån där som gjorde att man blev kär i någon som man inte riktigt vet vem det är. då vaknar man glad, eller man vaknar glad, sen kommer man på att det är en dröm. då blir man lite mindre glad. ja ni vet.
är inne i typ sämsta självförtroende fasen igen. vet inte var den har kommit ifrån men helt plötsligt är man återigen sådär sjukt fixerad å blind för sitt eget utseende. tex idag blundade jag tio gånger hårt framför spegeln och hoppades att jag varje gång skulle mötas av något annorlunda. något bättre. å det är samma sak innan jag somnar. "kanske imorgon?". och jag vet, det låter helt sjukt.
det blir inte bättre när man kollar gamla bilder. drog fram ett fotoalbum från sjuan å ..gud. så mkt av mitt helkassa självförtroende när det gäller utseendet kommer från de bilderna. gäller släktträffar, skolavslutningar, kalas, familjemiddagar..alltalltallt.
vet inte varför jag skriver det här. kanske för det är yttligare ett sätt att hoppas att när jag slutat skriva så kommer saker se annorlunda ut.
men som sagt, som en vuxen, mogen och säker människa skulle ha sagt - du växer ifrån det. med erfarenhet kommer självfötroendet.
mhm vi väl säger så.