somewhere only we know
kvällen var rätt awkward.
hamnar på en fest där man blir insläppt av två rakade kusiner till den som har festen. de luktar öl och fis. de ber oss för att vänta ett tag medan de bara ska springa till bilen och hämta lite grejer, vilket vi gör. i samma stund kommer cattis på att de här kussarna både är skinheads å kriminella. känns tryggt.
de kommer tillbaka och vi tränger oss in i en liten hiss. den ena killen med grönt skägg visar stolt upp sin gitarr och drar sen upp något ur påsen som var väldigt likt en väl använd batong och skrattar och säger att en av killarna där uppe är bra på det där. "heehee" säger vi och kollar lite på frågande på varandra. varför vi inte springer därifrån vet jag inte.
det första vi möts av i hallen är världens punkare med tuppkam patronbälte och tjugoelva tatueringar. resten av folket är ungefär tre personer som sitter halvt utslagna eller på balkongen. "ehe" säger vi och tänker på närmaste flyktvägar. flyktvägen visade sig bli tjugo minuter senare genom samma dörr som vi kom in genom, och låt oss säga att vi hade väldigt väldigt, bråttom.
vägen hem var svinkall och tog en timme but at least we got out of there alive. phu.
