study class, sitt down.

okej konstaterande: det omöjligt att sova i ett 30 gradigt varmt rum och samtidigt vara extremt snuvig.
och nej. jag kan inte ha fönstret öppet. provade fram till halv fem i morse med den idén, vilket då resulterade i ett uppvaknande i allergichockmode med astma, ögonen, snuvan och hela saharas öknen i halsen. gotta love it. upp, dricka vatten, stänga fönstret och somna om.
kvart över nio går det inte längre. jag steks, friteras, kokas. hela grejen. samtidigt.
men okej, dagen blir åtminstone lång när man går upp tidigt.

för övrigt drömde jag om rödbetan (skåningen you know). vi hade lektion och han börjar skojbrottas med någon randommänniska, när den andra människan helt plötsligt rycker av hans armprotes (?). alla blir jättenyfikna för ingen har märkt att han har protes och det blir värsta gathering runt honom. rödbetan börjar berätta (och orka, att jag ser exakt det han berättar, typ sjukt tydligt, which is not very pleasant).

lite kortfattat hade rödbetan i alla fall blivit av med sin vänstra arm när han, som han själv förklarade på skånska, fungerat som en mänsklig dörrtröskel (JA han sa så!) vid ett inbrott. han hade tydligen blivit jagad och försökt förhindra och allt möjligt grejs innan han slutligen gömt sig i en robot (…) och då hade tjuven, mördaren eller vad de nu var, upptäckt honom och kört igång sin motorsåg och sågat av rödbetans arm. allt detta medan rödbetans familj satt i en bil utanför, lyckligt ovetandes. ja tills stackars rödbetan med bara en arm började knacka på fönstret för att ha hjälp med att ta sig ut, dvs.

sen vaknade jag. tror jag. eller nej juste, det var talangshow i mitt sovrum efter det med min mentor som domare och fyra stycken uppträde som turtles.

(drömde förresten i typ torsdags att jag sara och adam drack absint och hamnade ute i rosersberg eftersom vi började hallucinera och inte visste hur vi skulle komma av tåget. typ va?)

jag kände för rött förresten. ehe förändrigt är nyttigt osv.

underbart väder, karuseller i magen, tigerkrubb med bästaste vännen och fredag.
this is lovely.

plus att clas ohlsson öppnar i väsby centrum idag. den du!

jag hade värsta grejen jag skulle skriva (probably not egentligen, men man kan låtsas) och så, typ värsta snilleblixten. men självklart glömdes den bort.

borde ladda ipoden.

imorgon är det fredag. woho. å långhelg. woho. osv. det är trevligt med helg oavsett om man har något planerat eller inte men det skulle ju vara lite mer pepp om man faktiskt hade något planerat - men det löser sig. det brukar det göra.

å josephine&marie på repeat för ibland tar helt enkelt jagärenstorjätteapa-känsan över.

haha vi mindes förövrigt gamla smeknamn på väg ner till station imorse. å seriöest, pempos, possis å hansen måste vara historiens fräckaste smeknamn någonsin… gah lovely.

å sen har jag tappat bort luckan till baksidan på mobilen. gud den skräpburken blir då inte vackrare i alla fall.

"du är den där tysta typen. den som jobbar duktigt å flitigt,
utan att göra så mycket väsen av sig."

den meningen å jag är bästisar nu förtiden. och så många gånger som jag hört den i alla möjliga olika varianter skulle den lika gärna kunna stå på min gravsten. å ändå har jag förbättras. dessutom har det blivit mer okej att vara den rollen i classroom-enviroments, den som snackar när hon känner för det. som föredrar å hålla tyst. ibland.

å de kanske är så, att folk uppfattar en som lite knepig eller vad det nu kan vara. men, det måste väl finnas något å vara nyfiken på också, eller?

(och ja jag tänkte egentligen skriva värsta utläggning och uppsatsen åsåvidare åsåvidare. men jag gav upp. det är sånt som visar sig vilja stanna i huvudet.)

dagen började fan inte bra alltså.
vaknar halv sex å halvsuckar lite åt att jag bara kan sova en halvtimme till. trodde jag. nästa gång jag vaknar är klockan fem över sju
"VA I HELV?!" tjuter jag å flyger ur sängen mot badrummet å skäller på en helt oförstående mamma för att hon inte väckte mig. börjar sedan smälla i alla dörrar å  slänger i panik ut saker ur garderoben samtidigt som jag skriker att nån jävel ska ta ut cykeln för annars finns det ingen chans att jag hinner.
"vill du ha en banan?" frågar mamma efter hon gnällt lite vilket resulterar i att jag blir ännu tjurigare och fortsätter springa runt som en galning VILKET resulterar i att pappa vaknar och erbjuder (THANK GOD) skjuts.
efter tio minuter i bilen är jag lugn men småtjurig som en femåring. bra start på veckan? ehe no kidding.

….cheer up sweet emm. please cheer up.

slumrade till hos tessa å drömde att jag redan gått hem. sånt är segt. inte för att det inte var trevligt hos tessa, utan för att man har kvar biten att gå.

vi kollade lite film å tog de lungan å när den andra konstiga svenska rullen från 1988 var slut (THANK GOD) tog jag mitt pick å pack å kämpade mig hemmåt. har i princip 10 års vana att gå den vägen själv och åtminstone 5 års vana att gå den ensam mitt i natten men ändå slutar den inte att vara läskig. för det första vet man aldrig vad som lurar sig i skumhusen runtomkring och när man väl tagit sig förbi där ser man inte ett skit av vad som istället gömmer sig i skogen.
å börjar man springa får man ännu mer panik så istället tar man vant upp mobilen, när man slutat bekymra sig för att bli rånad dvs, å försöker leta upp nåt trevligt nummer man i alla fall skulle kunna ringa.

i alla fall, mitt i all gud-tänk-om-nån-följer-efter-mig noja vänder jag mig såklart om - och märker att ett tjugotalmeter bakom (mitt på den där längsta vägen med mest skog å minst tända radhus) går en ensam haltandes sjujävla stor gubbe.. shitshitshit ah va nej tänker jag å tar upp mobilen å utan att ringa nån skriker "HEEEEEEEJ ÄÄÄLSKLING JAG ÄR HEMMA OM TVÅ SEKUNDER..EHE..TYP!" å babblar på om allt möjligt skit å förbannar mig själv för att jag gick den där jävla vägen ensam - igen.

gubben svängde, jag tror han var ofarlig, eller så var min manöver värsta lyckad. hursomhelst.
min conclusion var..öh. orka att man inte har en personlig livvakt?

nattinatt. (..å uppsats varning på mig)

tingsek igår var helt super. bäst att timbuktu hoppade in lite också. oh yes, me like alot!

men idag var inte lika iq. vet inte om vi ska tala om hur länge det egentligen tog att ens komma upp ur sängen. fick i mig ett äpple och liiite yoghurt och efter att ha stirrat ut i tomma luften i 20 min blev det till att råkubba till tåget. ah inte bästa sättet att vakna på.

på multimedian blev det till å anstränga hjärnkapaciteten till max när det gäller fantasi och tankearbete, för projekten skulle sättas igång. ja herregud. det blev ett troll, igen, som ska hitta sin trollkompis. snark. tror det kan bli helt okej though.

sen hände nåt. fick så sjukt panikont i magen vid lunch, trodde på fullt allvar att jag skulle svimma om jag tog ett steg till. så efter en halv plågsam lunchrast gav jag upp positiva tänkanden om att klara sig ur skoldagen levande (alienbarn, blindtarm, uppäten inifrån..vaddetnuvar) å drog hem.
somnade på soffan och vaknade vid fyra. å nu mår jag toppen å blir arg på mig själv för att jag drog hem. hade verkligen verkligen inte tid med det å missa text å allt. dumtsomfan.

blir helt supernervös av å tänka på dendärnågon. inte klokt. (okej radera mening/radera inte mening?) kanske inte radera. kanske. eller. kanske. åh.

dagens conlusion: inga kläder är skapta för mig och jag ska hädanefter bara gå klädd i overall.

textlektionen var lite hejkomåhjälpmig. satt i en timme och klickade runt på bdb osv bara för att upptäcka att alla runt omkring mig satt å skrev som galningar. va i herrans namn skrev alla på?!
jaha jaja jo jag sysselsatte mig med något också efter det men helt allvarligt - hur kul är det att skriva om en konstnär ingen känner till som gör skulpturer i glas som ser ut som långa tagliateller?
tål att tänkas på.

hade egentligen bestämt mig för att dra å träna men nu är jag så äckligt pollentrött att jag knappt orkar röra mig. attans. känns lite dumt å inte gå.
nåja om vi skyller väldigt mycket på allergin och kanske tar en lång prommis senare ikväll? eller om vi drar å tränar?
alternativt bara ligger hemma å sover.

ah tough choice.

———————-
äsh fan nu hann jag inte ens iväg. fatassgnäll.
fast bara lite lite.

"he said you’re really an ugly girl
but I like the way you play
and I died
but I thanked him."

kan åtminstone spela låten. halvt. åtminstone så man nästan blir nöjd.

big time fucking wasted day in school. någon som överhuvudtaget förstod ett skit av infon om den där spec dagen? please raise your hand. fast det blir nog ledig dag då för ingen annan ska gå (ehe rimmet). och jag tänker fasen inte sitta där å ha skrattyoga för mig själv.

å jaha på så sätt hursomhelst, vi tar en promenad för hur hanterar man egentligen saken?