i still remember
"du är den där tysta typen. den som jobbar duktigt å flitigt,
utan att göra så mycket väsen av sig."
den meningen å jag är bästisar nu förtiden. och så många gånger som jag hört den i alla möjliga olika varianter skulle den lika gärna kunna stå på min gravsten. å ändå har jag förbättras. dessutom har det blivit mer okej att vara den rollen i classroom-enviroments, den som snackar när hon känner för det. som föredrar å hålla tyst. ibland.
å de kanske är så, att folk uppfattar en som lite knepig eller vad det nu kan vara. men, det måste väl finnas något å vara nyfiken på också, eller?
(och ja jag tänkte egentligen skriva värsta utläggning och uppsatsen åsåvidare åsåvidare. men jag gav upp. det är sånt som visar sig vilja stanna i huvudet.)
