god damn!
på träningen såg ledaren yngre ut än alla andra tillsammans plus att hon pratade som toad i mario kart 64. när en supernatural låt sen kom upp och jag kunde texten (oh my) plus en helt okordinerad yngling (!) som flängde med armar och ben, blev det bara för mycket. ibland har man allvarliga problem med att inte skratta.
åh allt känns förresten sådär bright när jag cyklade hem också. för det första har det inte blivit mörkt och klockan var ändå halvtio, plus att det luktade alldeles sommar ute med blöt asfalt och vitajättestoraträdblommor och regnbåge. helt tokmys. snacka om att man längtar galet mycket nu. en månad kvar. jiess.
