study class, sitt down.

ahh glömde nästan! handlade hos han-som-skapar-den-pinsamma-tystnaden-i-kassan på ica idag igen.
ni vet. tampongkillen. hursomhelst.
han lyckades få till den där anstränga tystnaden igen. min mamma stod och betalade och jag packade intet ont anade ner mjölk å bröd åsåvidare åsåvidare i påsen när jag plötsligt stannar upp. det har blivit fullkomligt knäpptyst. mamma står och kollar frågande på mig. växlar blicken till killen i kassan. han tittar också på mig. och ler. på samma sätt som förut.
växlar tillbaka till mamma. hon är som förstenad.
- ehhumm (harkel från min sida) uuh går det bra för dig?
förtrollningen bryts och mamma vaknar upp och börjar dra kortet. killen i kassan slutar le mot mig och ler mot mamma istället. bra så? oh ja.

när vi kommer ut frågar mamma om det var någon vi kände, för han log så trevligt. och länge.
han är bra på det där, muttrar jag.

idag åkte bikinin på bara för att inse att det nog blir till å bada i overall i år. ja herregud.

drömde sjukaste drömmen förresten. jag och x antal personer befann sig i ett freaky cylinderformat jätterum när plötsligt - av någon anledning - en vägg öppnas och massor av vatten forsar in. vatten och hajar. extremt många hajar. tydligen var detta något alla hade väntat på men inte kunnat göra någonting åt så det var bara att göra det bästa av situationen och börja simma för glatta livet (tänk paniken) och försöka ta sig upp på något som går att stå på. i allt kaos råkar jag knuffa tillbaka min kompis ner i vattnet och på två röda kommer en haj och kapar henne från midjan och ner. min kompis hamnar dock i någon slags sjuk chock och fortsätter simma och ska klättra upp på den där saken vi står på. istället lyfter jag upp henne, eller det som är kvar (dvs huvudet, två armar och en bröstkorg). helt förtvivlad av skuldkänslor säger jag förlåt och pussar henne på pannan, och innan hon har förstått någonting kastar jag tillbaka henne i vattnet igen.

det sista jag drömmer är hur väggen är på väg att öppnas igen och jag krampaktigt håller fast mig för att inte svepas bort av vågen. "HÅLL ANDAN NU!" skriker någon när vattnet börjar forsa in och jag känner att jag tar för lite luft.

när väckarklockan ringer håller jag fortfarande andan.