study class, sitt down.

forgivemeology till mig själv för att jag vaknar upp efter småfeberyra och tvivlar och har tappat fotfästet lite, sådär som man försöker att inte göra. och nu har jag egentligen skrivit om sisådär tjugoelva stycken för att få saker rätt men det går bara inte. det går inte att formulera sig snyggt utan att det blir klyschigt (klysch klysch litt g fattar grejen) och kanske borde man bara gå rakt på sak istället. kanske borde man bara skriva att man just nu har snubblat bort sig och stortvivlar på att man egentligen räcker till. men fan, det låter ju klyschigt det med.

så istället plockar man fram babydarling och ett capo. och det kanske inte låter så när jag knappt vågar hålla i en gitarr framför folk - men ni ska höra vilka symfonier jag spelar när jag är ensam.

it’s a sight to behold when you got small words to mold.