alexius schulius nånting
halkade av en slump in på alex schulmans blogg för första gången, tillhör tydligen the big numbero ono bloggelit.
förstår att mannen har en charm, för han är så där jobbigt irriterande att vad folk en kommenterar på hans inlägg, vare sig de håller med eller kaskadspyr, så ser man honom framför sig. småflinandes. med sån jobbig självdistans. och bergis klurandes på en finurlig kommentar i huvudet. som han givetvis inte skriver. men sådär lite tvångsaktigt bara, att såhär skulle jag svarat. hursomhelst.
charmen är väl om man uppskattar den sortens dubbla, trippla whatsoever ironin i hans inlägg. ochsåvidare ochsåvidare. jag ryser. lite framåtillbaks. kan inte bestämma mig vad jag tycker.
kanske är det grejjen att han skriver för aftonbladet. jag menar… ni kanske vet vad jag menar. för det är någonting med aftonbladet som känns fel. och lite äckligt.
kanske är det också för att han skrev att han hatar folk som säger kanoners.
