we’ll build our walls of aluminum
kirrade ny tågbiljett och klarade mig själv i sju timmar från södraste småland till tcentralen med allt vad det nu innebär. skulle ha stannat tills på söndag egentligen, men läget råkade bli lite annorlunda så att halva tiden fick helt enkelt duga. och det gjorde den.
med andra ord är alltså emm’s back on track igen, med en whiskeyröst som heter duga, myggbett stora som vattenballonger och en kossa på handen.
för övrigt är det lite för snabb andning som gäller, för att försöka hinna ikapp. panikar lite grann när jag inser hur snabbt tiden går och hur nyss den där kalla jävla parkbänken i våras känns. eller?
det skrämmer mig. och jag flippar lite. ganska mycket. sådär gold in the air of summer på repeat, yes sir as always, och de spelade den tillåmed borta i emmaboda. och förstärkte sovsäckstänkandet.
wahah kaos. måste ha någonstans att sätta fötterna. shit. vad händer?
kanske att billie the vision lugnar lite.
vi testar.
