study class, sitt down.

och klockan skulle vara ung och allt de där med elva minuter över tio men
så
är
nu
inte
fallet.

då är det svårt att inte blicka tillbaka till sommarkvällar på emmaboda, i folkvimlet på billie the vision, hand-i-hand på varma mörka gator på kreta eller..
vad har jag gjort alla kvällar?
vad har jag gjort alla sommarkvällar elva minuter över tio?

jag minns inte.
men skulle inte banga på å vara tillbaka. inte för en sekund.

istället sitter jag här, trycker i mig mackor (klappar lite på magen och tänker att - i år ska du i alla fall bli som jag vill), och har börjat fundera på att gå å borsta tänderna.
som vanligt.
som alltid.

som jämt när man ska upp klockan sex morgonen bara för att få storkuta till tåget.

åh orken.

och precis som sara sa, så luktar till och med lokalerna likadant. det känns som det inte gått en endaste dag från vårterminen i maj. och man upptäcker att man fortarande spanar på automatik. vid femtjugan. utanför matsalen. uppför cafeteriatrappan. vart är du?
inte maniskt sökande. bara de där ohjälpliga blickarna för att få, likt ernst kirschsteiger, ett humla i bröstet. och orka fortsätta gå de där stegen i korridoren.

sedan kommer man på sig själv.
- hey kiddo, it’s been like ten weeks!
åså skakar man lite besviket på huvudet, å känslan om att jag kommer inte se honom idag heller gör sig lite för mycket påmind.

hellu sweetie, school’s back.

det här året får bannemej bli kalaskul.
aight mates?

det känns lovande när man blir galet trött av första dagen i skolan.

uppropsdagen.