saker som stör (del 1)
okej jag har länge velat skriva en lista på allt som stör mig, lite a lá old schulis (may he rest in peace and then rise again). lika många gånger har jag inte orkat.
den listan skulle bli så fasansfullt lång.
en sak som däremot kan få varenda liten nerv att vibrera är tunnelbanesyndromet.
ni vet, människor som snubblar, klampar, kliver, vinglar - och så vidare - framåt bakåt och uppåt neråt när tunnelbanetågen kör iväg.
jag kokar. det riktigt skrapar under huden.
åker man tunnelbana varje dag borde man väl förifanken veta vad som väntar.
imorse på pendeln hände samma sak. folk snubblade hit och dit och flög och farde hitans och ditans. på varandra. på golvet. mot väggarna.
och det nästan värsta är att jag vet att jag är en av de.
oh it’s bloody killing me.
