min käre och ganska nyfunne kamrat anders and berättade precis att han var all bubbly and happy and everything för han ska lunchdejta med en tös om två dagar och då kändes allt sådär pirrigt och ja nivet. hubblybubbly.
ådå blev jag alldeles rosig för jag tänker tillbaka på i våras och vet precis och minns hur det vet att bli lika hubbly bubbly själv.
och att fortfarande vara, för goddamnit, fjärilarna har aldrig flygit som snabbt som det gör nu. hela tiden! uppåner!
vi pratar hubblybubbly gånger tiotusen.
och jag har så svårt att skriva om sånt här egentligen så det låter så att säga vettigt och inte taget från en smetig dikt från romantiken eller - even worse - en fjortonsårings playaheadpresentation.
så därför låter jag bli. i alla fall lite. åtminstone lite.
