study class, sitt down.

å jag sa precis tidigare under psykologin under namnleken att jag inte gillar människor som är pessimistiska.

ha ha ha.

jag skulle vilja lägga mig på golvet å bara
tjuta

men jag gör det inte.
såklart.

jag orkar inte försöka synas och bli hörd.
av alla andra
som märks så jävla mycket.
och hörs.
å syns
å märks
å syns.

så jag blir tyst och äter mina tortelini och syns för ett tag för att försvinna och övertala mig själv att det inte handlar om mig.
det handlar om dem.

men idag hör jag inte riktigt det där som säger att det är sant.

å att det långt ifrån handlar om jämt å alltid.