kaboom
jag vet inte inte vad det är jag gör men något gör jag fel för de säger alltid att jag måste kämpa högre för att nå något högre.
men.
jag kämpar ju så högt jag kan. eller?
vad är det jag gör fel?
för det måste ju helt enkelt innebära att det är ju som är urbota jävla skitkass eftersom jag inte kommer längre.
varje gång.
så nu kan jag lika gärna lägga mig ned på golvet och täppa igen mig själv med den här förkylningen och strunta i svenskan, strunta i psykologi, strunta i mediakommunikatin och definitivt strunta i text.
varför har jag en vision av att jag kan när den ändå alltid krossas?
jag menar orka försöka när det ändå aldrig lyckas.
också jag har nog feber. och skolan tillför ungefär lika mycket till mig som jag tillför den. freaking nada.
