feberyra
å partajas gjorde det.
konsekvensen fick bli årliga februarisjukan, underförstått 38 grader å en kolosalt snorig näsa.
nåväl.
nu är det bara tio dagar kvar. sedan vårmånad.
mars.
springtime, so it’s said.
very much thank you för ja, ni vet ju vilka symptom jag visar på vintern.
plingpling discovery liksom. årstidsdeprimerad. men ah. strunt i det. jag är ju inte diagnoserad (RIMMET). ljusterapi kanske vore nåt.
så med våren hoppas jag med ens på bättre tider. igen.
så less på hela köret.
kalla krogköer
å 8.20 mornar.
inte så less, ännu, på britta persons nya (go me för att jag köper skiva till nik å tar den själv..eller ja “lånar”..då) plus spana in spåren AT7 och in our out.
less på feber.
å framförallt less på att försöka hitta saker som gör att man står ut att vänta.
å fråga sig själv om det är värt det.
men om det inte är, vad skulle isåfall vara?
nej precis.
